Bildbeskrivning


BAKOM STÄNGDA DÖRRAR 


Föreställningen Bakom Stängda Dörrar är berättelsen om Moa, LittleRainbowMoa14 som hon kallar sig på nätet.


Se trailer här YouTube


I föreställning Bakom stängda dörrar riktas rampljuset mot något som kommit att bli en del av ungas vardag -sexuella trakasserier. 

”Han kallar sig för Petrus65. Han skriver att han känner Krister. Att han har sett bilder på mig. Han skriver att vi ska träffas i helgen, om jag inte dyker upp kommer jag att dö. Det känns som om jag faller och något har brustit inuti. Jag vet inte längre vart min kropp börjar och slutar.”


Föreställningen bygger på intervjuer med barn som utsatts för trakasserier. Men också forskning, förhörsprotokoll och intervjuer med personer som arbetar med barn som drabbats. Pjäsen är en berättelse om sexuell grooming, hot och övergrepp men också om vägen ut. 

Med pjäsen ger Scenkonst Quinna publiken en inblick i vad som kan pågå bakom stängda dörrar till ett, till synes vanligt tonårsrum.
 
Vad vill du att publiken ska ta med sig hem efter att ha sett föreställningen?
Jag önskar att pjäsen ska ge en inblick i något som sker i allt större utsträckning men oftast i tystnad. Sedan är en stor förhoppning att fler ska våga prata om det här. 
Även om föreställningen bearbetar ett svårt ämne hoppas jag att publiken ändå ska känna hopp -att det finns en väg ut, säger Catharina Gallon.


I samband med teaterföreställningen kommer det även finnas en tillhörande konstutställning av konstnären Monica Gallon.


Av och med: Catharina Gallon
Scenografi & kostym: Monica Gallon.
Scenografiass: Charlotte Sandberg
Föreställningens längd ca 60 min. (Utan paus)


Projektet genomförs med stöd av Västra Götalandsregionen


Vi ställer oss frågan, vilket ansvar har konsten? Vilket ansvar har scenkonsten att synliggöra dessa berättelser? Berättelser som speglar vårt samhälle, som visar en värld bakom stängda dörrar. Berättelser som kan vara så svårhanterliga att förstå att vi kanske hellre styr bort de från oss själva. Cementerade attityder i samhället som nu avspeglas på nätet.


Tack till : Emma Svanholm, Sexualmedicinskt Centrum-Pilen Göteborg,

Emelie Ernberg, Psykologiska Institutionen Göteborg 


Föreställningen har spelat på:

Göteborgs Dramatiska Teater

Mariestads Teater

Mariestads Teater Skolföreställning

Mariestads Teater GIBCA Göteborgs konstbiennal i samarbete med Panncentrale Ateljé och Galleri



Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning

Spelplatser (urval)

Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm

Mariestads Teater, Urpremiär

Gamla Bion, Hova

Teater Sesam, Göteborg

Esplanadteatern, Lidköping

 

Speltid: Ca 60 min

Text, Regi – Catharina Gallon

På scen – Catharina Gallon

Scenografi och kostym – Monica Gallon

Scenografiass -Charlotte Sandberg

Producent – Scenkonst Quinna

TIDIGARE PRODUKTIONER

2014-2015


Projektet Jag bestämmer!-

Föreställningen: Jag måste vara min egen armé


Projektets övergripande syfte var att synliggöra, belysa och lyfta fram frågeställningar kring människors upplevelser kring en abort. 


Projektet har varit verksam i olika städer och platser runt om i Västra Götaland under 2014 och 2015. 


Vi har efter avslutat projekt gästspelat vi i september på Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm.


Första pjäsen som bryter tystnaden kring abort och rätten till sin egna kropp!

’Jag måste vara min egen armé’ är en poetisk och gripande monologföreställning om kvinnors upplevelser vid en abort. 

Föreställningen är ett stormande vrål i en tyst men högaktuell fråga. Berättelserna rör sig stillsamt genom ett Europa, som blir kallare och kallare.

 

Om människor som tvingas beväpna sig själva med ord som vapen. Kvinnor vars kroppar alltid tycks tillhöra någon annan att diktera över.


Om människor som ständigt går runt med hopp om att inte bli avslöjade.

Historier om att behöva argumentera, debattera och försvara. Försvara sig själv.

Om samhällets skuldbeläggande. Om ögonblick då det tycks vara svårt att urskilja vilket håll tankarna går.

Om staden Valettas vindar som värmer, men en verklighet som är isande kall. Irlands kopparfärgade berg som kastar sig hejdlöst över en. Om Sveriges himmel som nu på vissa håll tycks skifta i brunt. Berättelser om högljudda röster utifrån som kryper närmre, kryper in i hjärtat utan förvarning.

’Jag måste vara min egen armé’ är en modig röst för människors rätt till sin egna kropp. En röst för dem som inte kan, vågar eller får höras.

 

I samband med föreställningen visades också en unik konstutställningen med samma tematik av konstnären Monica Gallon. Monica Gallon är yrkesverksam konstnär, sedan 30 år. Medlem i KRO och arbetar huvudsakligen med textil. Det hölls även ett efterföljande samtal för eftertanke och reflektion.


 

Stående ovationer efter urpremiären den 7 feb på Mariestads Teater

Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning


Bildbeskrivning

Teater Sesam, Göteborg

Bildbeskrivning

Några publikreaktioner:

”Det var så mitt i prick. Att allt inte är svart och vitt, det är precis som det sägs i pjäsen, en massa gråanyanser och dom har vi väldigt svårt att prata om. Ämnet är inte en diskussion kring om det är rätt eller fel utan att få lov att känna alla känslor.”

Föreställningen var oerhört stark! Så bra. Det är så viktigt att detta kommer ut. Att abort är tabubelagt är bara förnamnet. Det vet jag själv när jag pratar med mina egna kompisar, vi har svårt att prata om det. Det känns alltid som man ska hålla ett försvarstal, eller ta avstånd från det. Men om vi hela tiden stoppar undan det, så blir det liksom ännu svårare..”

”Jag är så tagen av alla dessa kvinnors öden. Att det finns så många därute som går igenom det här och inte får säga ett ord om det till någon. Vilken börda! Likadant i Sverige. Föreställningen visar verkligen det på ett så skickligt sätt. Och sen vilken skådespelerska, närvaro, inlevelse, det var verkligen som vi fick möta alla dessa olika kvinnor.”

Scenkonst Quinnas konstnärliga ledare Catharina Gallon har Sommarskrivit för Scenkonstguiden.


"Bultande ord som slungas rakt genom rummen utan att någon faktiskt tar emot dem. Låter dem landa. Någon pratar och den andre väntar på sin tur medan hen håller händerna för sina öron. Det blir som att ducka för kulor. Som att stå i varsitt hörn av boxningsringen. Höra signalen ljuda och sen pang! Jag vill tala om det gråa. De gråa nyanserna där någonstans i mitten. De där tankarna, känslorna som är svåra att ta fast, svåra att uttala högt.

Jag har skrivit en pjäs om abort.

En pjäs om människor som föds med en livmoder. En föreställning om rätten till sin egna kropp. Hela sin kropp. En text om känslor. Om bråddjup rädsla.

 Om svindlande tomhet. Om lättnad.

 Om tankar som gör tvära kast åt alla olika håll."


Läs hela texten här!

http://scenkonstguiden.se/jag-skulle-vilja-tala-om-det-graa/

Bildbeskrivning

PRESS

Bildbeskrivning

PRESS

P4 Skaraborg gjorde ett reportage om Scenkonst Quinnas spännande och högaktuella projekt Bakom Stängda Dörrar. Lyssna på inslaget via länken: 

Förmiddag med Katarina Roos P4Skaraborg

Skådespelaren och dramatikern Catharina Gallon och konstnären Monica Gallon kommer in 1:08:22. 

Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning
Bildbeskrivning

PRESS

RealStars har skrivit en artikel om föreställningen. Där finns även en intervju med Catharina Gallon!


"Föreställningen belyser den utsattes perspektiv och förmedlar de starka känslor av förälskelse och behovet av bekräftelse, känslor som sedan förvandlas till skuld och skam efter övergreppen. Jag får en klump i magen, det träffar rakt in och får oss att förstå hur själva groomingen går till, hur förövaren systematiskt får barnet att fastna på sin krok. Efteråt bearbetar och diskuterar jag och mina vänner länge för att smälta denna gripande föreställning!" -Läs mer vad RealStars skriver på RealStars

Bildbeskrivning

PRESS

Gästspel med budskap på teatern

 

SCENKONST: Bakom stängda dörrar

I helgen besöker Scenkonst quinna Mariestads teater med en föreställning om sexuella trakasserier.


”Bakom stängda dörrar” är en monologföreställning med tillhörande konstutställning. Det är berättelsen om 14-åriga Moa som kallar sig LittleRainbowMoa14 på nätet. Hon utsätts för sexuell grooming av en äldre man som hon senare träffar och som våldtar henne. Manusförfattare och skådespelare är Catharina Gallon, född och uppvuxen i Mariestad.

– Jag har burit på det här projektet ganska länge, det är så viktigt. Viktigt att prata om i stora sammanhang men även i skolor, hemma och med sina barn, säger hon.

– Jag har också funderat mycket kring vilket ansvar scenkonsten har att ta upp svåra ämnen. Jag tycker att vi har ett ansvar och behöver vara lite mer modiga.

 

Research

Föreställningen bygger på ett år av researcharbete där Catharina har intervjuat barn som utsatts för trakasserier men även personer som arbetat med drabbade barn. Utifrån det har hon skapat monologen.

– Det har varit en balansgång mellan att vilja skildra verkligheten men ändå få folk att stanna kvar i salongen, till exempel är förövarens hot mycket grövre i verkligheten än i pjäsen.

– Jag vill inte använda schablonbilder av stora fula gubbar och ett offer som gråter. Det kan hända vem som helst och sorgligt nog kan också förövaren vara vem som helst.

Förhoppningen är att publiken ska gå därifrån och känna att det finns öron som vill lyssna och folk som vill trösta. Catharina vill uppmana föräldrar att fråga sina barn hur de har haft det på nätet under dagen och hon menar att de måste förstå att det finns en hel värld på Internet. Hon vill också, genom föreställningen, försöka ta bort lite av den skuld och skam som är förenat med sexuella trakasserier.

Textil med budskap

Den tillhörande utställningen är gjord av Catharinas mamma, Monica Gallon. Där visas vita klädesplagg, mest klänningar. Vissa bär tydliga, broderade budskap, medan andra är mer subtila. En av klänningarna är grå och smutsig i nederkanten.

– Många känner sig smutsiga, så den här klänningen får representera det, säger Monica och förklarar att t-shirtsen finns där för att påminna om att även killar kan drabbas.

– I monologen representerar vitt oskuld, att vara utan skam, säger Catharina

De har precis avslutat en spelperiod i Göteborg där föreställningen mötts av stående ovationer och starka reaktioner.

– Alla har reagerat väldigt olika, många har velat sitta kvar och fundera och andra har kommit fram och pratat och frågat saker efteråt. Den bästa reaktionen är när någon hör av sig och skriver ”direkt efter föreställningen hade jag ett långt samtal med mina barn”, säger Catharina.

 

  • Jennie Hilli-Sjöqvist

Galleri 

  •